MP ett vänsterparti bland andra?

DEBATT

För några dagar sedan hade riksdagen att debattera regeringens proposition En politik för det civila samhället. Denna skrivelse är ett försök att stärka de ideella och idéburna organisationernas ställning i Sverige. Den har tillkommit genom en utredning som fått ändrade direktiv. Därefter en sedvanlig remissomgång men också ett mycket öppet förfarande med möjlighet att inkomma med förslag och tankar. Jag tror att många som varit delaktiga kan vittna om en ambition att lyssna men också om förståelse för att statsmakten måste göra avvägningar och avgränsningar.

Istället för att i sak presentera något eget sammanhållet eller komma med konkreta motförslag har vänsteroppositionen huvudsakligen ägnat kritik åt formuleringen ”det civila samhället”. Från S och V har istället framhållits det gamla vedertagna ”folkrörelsepolitik”. I riksdagsdebatten använde sig rent av oppositionsledaren i kulturutskottet, ordföranden Siv Holma (V), av den italienske socialistteoretikern Gramsci som inspirationskälla.

Vad som alldeles tycks glömmas bort är dock att det just i Organisationssverige förts en intern dialog om vad som bäst kan beskriva det som finns bortom makt och marknad. Många, men naturligtvis inte alla, har kommit att känna sig tillfreds och rent av bekväma med ”det civila samhället”. Därmed återkopplas till en levande debatt inte minst i Öst- och Centraleuropa som fokuserat på hur individer i samarbete och samverkan kan göra saker bortom rena affärstransaktioner eller det offentliga myndighetsutövandet. Hit hör exempelvis kyrkor och samfund, idrotten, scouter och alla kulturföreningar. Det centrala är egentligen inte att göra avgränsningar och snöpa utan till skillnad från ”folkrörelsepolitiken” bredda och djupa perspektivet. I dag är det ju ett antal förbund som till skillnad från en del traditionella folkrörelser kan räkna med både folk och rörelse!

Det märkliga är att miljöpartiet i denna debatt valt att gå på exakt samma linje som S och V. Udda med tanke på att just den gröna rörelsen är ett gott exempel på vad som kan åstadkommas inom ramen för det civila samhället. Genom att sluta sig samman, genom opinionsbildning, har många frågor lyfts fram under de senaste årtiondena. Inte sällan i konflikt med marknad och maktbärande organ, men också utan direkt stöd av de traditionella folkrörelserna. Förändringar i Öst- och Centraleuropa skedde också ibland med klart gröna förtecken. Hand i hand med kyrkor i marsch mot den murkna DDR-diktaturen. Och i dag är några av de få oppositionella rösterna i Ryssland tillhöriga dem som gräver i skandaler där atomvapen är på drift eller gifter dumpats i havet.

För den som tror att samhället är större än staten känns det naturligt med formuleringen om ”det civila samhället” och hela den idétradition den representerar.

En bärande invändning i riksdagsdebatten från miljöpartistiskt håll var att man uttryckte ogillande därför att politiska partier inte uttryckligen räknades upp bland dem som kan sägas vara bärare av begreppet.

Den bristen på idéinsikt och uppvisade fantasilösheten är väl tydliga tecken på att dagens miljöparti är på väg att bli ett vänsterparti bland andra och att MP förlorat sin historia som en del av de alternativa rörelser och grupper som just skänker det civila samhället sådan mångfald.

Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M)
Ledamot av moderaternas partistyrelse