Kommuner måste ta notan16/10 -08
Än en gång har det visat sig att äganderätten i Sverige väger lätt när offentliga intressen är inblandade. Nu senast bevisades detta genom att högsta domstolen vägrade ge en lantbrukare i Helsingborg ersättning för skördebortfall i samband med en regeländring gällande vattenskyddsområdet.
Att vattentäkter skall skyddas är vi nog alla överens om, likaså att verkligt värdefulla naturområden behöver säkerställas. Det är inte här som problemet finns utan i vem som skall stå för kostnaden för skyddet.
När stat eller kommun av olika skäl går in och reglerar användningen av marken så innebär det ett intrång i äganderätten. Äganderätten är grundlagsskyddad och ingen ska kunna tvingas att avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller liknande. Ingen skall heller behöva tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen.
Om så ändå sker skall ersättning utgå om pågående markanvändning avsevärt försvåras eller betydande skada uppstår. Ersättningen regleras bland annat i miljöbalken.
Striden tycks stå om tolkningen av avsevärt och betydande. För mig är det självklart att en begränsning i att använda godkända växtskyddsmedel är att betrakta som avsevärt försvårande av pågående markanvändning. Att tvingas ändra inriktning och exempelvis gå över till kravodling eller liknande kan enligt mig inte inrymmas i begreppet att pågående verksamhet ej avsevärt färsvåras. Dessvärre har domstolarna hittills gjort en annan tolkning.
Kemikalieinspektionens uppgift är bland annat att godkänna vilka växtskyddsmedel som kan användas och de gör då även en avvägning mellan nytta och risk. Det innebär att de preparat som används har bedömts att med dagens kunskap ha en acceptabel miljöpåverkan och kan användas för det syfte som de godkänts. Vilket i sin tur innebär att grundvattnet får anses skyddat. För ytvatten finns även där generella regler för hur och var medlen får användas för att skydda vattendraget från påverkan.
Det är då inte rimligt att kommuner för att förse sina invånare med dricksvatten kan ålägga en markägare strängare regler utan att betala för vad det kostar. Det är rimligtvis vattenkonsumenterna och inte markägaren som skall finansiera skyddet av dricksvattnet.
Så sker inte idag utan det är upp till den enskilda kommunens välvilja att betala för sig. Därför har jag i en riksdagsmotion föreslagit att ordet avsevärt skall försvinna ur berörd paragraf i miljöbalken för att det på så sätt tydligt skall framgå att det är den som kräver ett förstärkt skydd som också skall betala för sig. |
| |
| | HEJ OCH VÄLKOMMEN TILL MIN HEMSIDA
[fet]
På denna sida skriver jag lite då och då om mina tankar och idéer
NYHETER FRÅN HELSINGBORGS DAGBLAD
SÅ HÄR BLIR "KANSKE" VÄDRET I BJUV
|    |