För ett par år sedan dömdes Atheer Al Suhairy, den s.k. ”Alexandra-mannen” i Malmö tingsrätt för sexuella övergrepp på 58 unga tjejer, varav några var under femton år.
Han hade under falskt namn kontaktat flickorna via Internet i syfte att inleda sexuella relationer med dem. Någon ånger för sitt agerande visade han över huvudtaget inte.
Brottsförebyggande rådet gjorde för en tid sedan en undersökning som visade att uppskattningsvis hela 40 % av alla flickor i årskurs 9 hade utsatts för sexuella kontakter av vuxna. Detta är en alarmerande siffra som vi bör ta på största allvar.
Vid halvårsskiftet trädde den nya groominglagen som Alliansregeringen tagit fram, i kraft. Den nya lagen gör det till en brottslig handling för vuxna personer att aktivt söka på Internet efter minderåriga för sexuella kontakter. Tidigare fanns det få möjligheter att förhindra ett övergrepp, lagen gav enbart polisen möjlighet att ingripa när ett övergrepp redan hade skett. Då var det tyvärr för sent. Unga flickor hade då redan fått sina liv förstörda av vuxna som grovt missbrukat deras förtroende. Med den nya lagen kan vi komma åt förövarna innan ett fysiskt övergrepp skett.
Självfallet finns en bevisningsproblematik, som bl.a. den f.d. överåklagaren Sven- Erik Alhem påpekat. Hur skall åklagaren kunna bevisa att en kontakt tagits i just sexuellt syfte? Hur skall man veta vem det är som tar kontakten? Kryphålen och ursäkterna är många. Åklagarna och utredarnas arbete är inte lätt. Kanske måste vi ännu tydligare anpassa vår brottsbekämpning till de krav som ställs i dagens samhälle. En brottsbekämpning som är tvåa på alla bollar, vinner inga matcher.
Internet har en självklar plats i de flesta människors vardag. Många ungdomar och äldre är aktiva och chattar på olika hemsidors forum. Tyvärr gör anonymiteten på Internet det möjlig för vuxna att använda sig av hemsidor som är riktade till ungdomar, och där försöka skapa sexuella kontakter med minderåriga. Alexandramannen är ett fasansfullt exempel.
I syfte att kunna komma åt vuxna som har sexuella kontakter med barn bör vi tillåta polisen att genomföra brottsprovokation. I det här fallet innebär det att en polis utger sig för att vara en minderårig flicka och låter sig kontaktas av vuxna i sexuellt syfte. Efter att tillräckligt material samlats för att styrka brott, kan den vuxne identifieras och lagföras.
Jag anser att metoden bör tillåtas för brott som riktar sig mot särskilt försvarslösa grupper som barn eller minderåriga t.ex. pedofili- / barnpornografibrott och grooming.
Jag är medveten om att brottsprovokation är kontroversiellt. Metoden kräver en strikt reglering för att inte missbrukas. Dock överstiger dess fördelar vida den börda som regleringen innebär. Att kunna få tag i förövare innan de kan förgripa sig på våra barn eller ungdomar och förstöra deras liv måste väl ändå vara tillräcklig grund för att i alla fall överväga möjligheten.